Votering 130-131

Det har varit en spännande vecka. Många möten. Ett av de riktigt roliga och inspirerande var när vi från Alliansen i socialutskottet träffade företrädare för alla stora pensionärsorganisationer i onsdags. Ett bra samtal. Och en stor respekt för det arbete som regeringen och inte minst vår äldreminister Maria Larsson står för. Just nu är en proposition på väg mot riksdagen - Värdigt liv i äldreomsorgen.

Men det som kommer att vara minnet av veckan som ligger bakom är den votering i riksdagen som företogs strax före kl 18 i går torsdag.

Sverige har av tradition och under bred partipolitisk enighet ansett att man inte genom riksdagsbeslut ska fastställa vad som är att betrakta som folkmord utan låta den frågan avgöras genom en folkrättslig process i internationell domstol. Denna princip har socialdemokraterna och alliansen varit enig om. Kristdemokraterna har under denna mandatperiod gjort en överenskommelse om att vidmakthålla den linjen. Samtidigt är vår uppfattning att de påtvingade förflyttningar och massakrer mot armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker som ägde rum 1915 och tiden därefter är att betrakta som ett folkmord.

Detta sätt att se på frågan var min hållning när jag tryckte på voteringsknappen.

Kristdemokraternas partistyrelse - där jag själv är ledamot - har i ett ställningstagande uttalat att partiet anser att Sverige ska erkänna övergreppen 1915 på armenier, assyrier/syrianer//kaldéer och pontiska greker som ett folkmord. För mig var det ett viktigt beslut som anger vad vi står i sakfrågan. Givet det faktum att allt fler partier i riksdagen intagit samma hållning som kristdemokraterna i just det här specifika fallet, blev utgången av voteringen ett erkännande i kammaren. Detta beslut var på väg. Men jag vill gärna säga att personligen hade jag hoppats att ett ställningstagande hade kunnat tas med en bredare majoritet. Nya utrikespolitiska ställningstaganden bör förankras på ett bättre sätt än vad som skedde i går. Det var ju också talande att socialdemokraternas främste utrikespolitiske talesman inte fanns i kammaren.

I politiken gäller inte bara att säga rätt saker. Det gäller ibland att också säga det vid rätt tillfälle och på rätt sätt. Framförallt när det gäller utrikespolitik.