torsdag 28 april 2011

Riksdagsdebatt ...... med sång

I går kväll hade vi riksdagsdebatt runt ett antal ärenden från socialutskottet. Min kollega Roland Utbult valde att göra det på ett lite annorlunda sätt. Ett viktigt ämne som handlar om vanvård i vårt land och som Roland lyckades fånga i sångtexten Elsas visa. Expressen har valt att förutom en helsida idag så finns också en länk till riksdagens webb. Gå in och lyssna. Roland sjunger bra och texten skapar eftertanke.

Vid behandlingen i riksdagen av det betänkande där Roland valde att sjunga inleddes av mig. Jag refererade till ett möte med ungdomar som hade egna erfarenheter av vård i familjehem och i hem för vård eller boende. Mitt inledande anförande kan du hitta på riksdagens webb, genom att skriva mitt namn och söka på SoU10 Socialtjänstfrågor.


Anf. 152 ANDERS ANDERSSON (KD):

Herr talman! Socialutskottet överlämnar för debatt och beslut ett betänkande om socialtjänstfrågor. Betänkandet innehåller 80 motionsyrkanden från allmänna motionstiden.
Varje betänkande som lämnas till kammaren för debatt har sin profil. Ibland sticker vissa frågor ut och gör skillnad mot det som har varit tidigare. Under behandlingen av detta betänkande har socialutskottets ledamöter och ersättare fått ett minne som sitter fastare och kommer att påverka under längre tid än många andra minnen och möten. Det minnet är utskottsmötet den 17 februari. Det formades till ett seminarium där vi tillsammans med barnombudsman Fredrik Malmberg fick träffa ungdomar. Det var ungdomar som hade erfarenhet av vård i familjehem och i hem för vård eller boende. Bakgrunden till seminariet var ett regeringsuppdrag som hade givits till Barnombudsmannen. Även barnminister Maria Larsson har fått tillfälle att träffa denna grupp ungdomar.
Ungdomarnas berättelser vid utskottsmötet var gripande och påverkade. De pekade på hur verkligheten också kan se ut när solen inte skiner. Många av berättelserna gav ett fokus på att ha blivit sviken som barn och ung. Trots detta kom ungdomarna med många förslag till förbättringar. Ett uttryck som etsade sig fast hos mig, när jag efteråt tittade på mina anteckningar, vill jag gärna delge som inledning: ”Vuxna måste möta barn och ungdomar i sitt mående.” Jag har aldrig hört uttrycket tidigare, men det sitter kvar. Jag vill påminna om det: Att möta barn och ungdomar i sitt mående. Det är möjligen ett nytt ord, men det är ett ord som vi fick vid denna träff som, vill jag påstå, kommer att ha en lång efterföljd och som kommer att påverka också oss i riksdagen och i den allmänna samhällsdebatten.
Det som bland alla bekymmer ändå gör mig hoppfull är att dessa ungdomar, med olika bakgrund och olika förutsättningar, speglade en så oerhört stark framtidstro. Det bör vi ta till vara.
Herr talman! Jag vill med denna enkla inledning överlämna betänkande SoU10 till kammaren för debatt och kommande beslut.

onsdag 20 april 2011

Studiebesök på Ambulansen


Idag har jag varit tillsammans med vår kristdemokratiska landstingsgrupp i Kalmar län. Vi har haft grupmötesöverläggningar och en del viktiga uttalanden formades. För den som vill läsa kan man gå in på på Kristdemokraterna i Kalmar läns hemsida. Dessutom hann vi med ett intressant studiebesök på Ambulansen i Oskarshamn.

(bilden ovan är från studiebesöket där jag tillsammans med vårt landstingsråd Gudrun Brunegård och vår ombudsman Madeleine Rosenqvist får en lektion i vad som finns i en modern ambulans)

tisdag 12 april 2011

Plus 1 miljard - steg mot bättre sjukförsäkring


Plus 1 miljard – ett bra steg mot en bättre sjukförsäkring.


Igår kom beskeden via debattartikel på DN-debatt. Äntligen kommer regeringens förslag om justeringar och förbättringar i sjukförsäkringen. Vi kristdemokrater har under en längre tid arbetat intensivt med att finna lösningar som förbättrar och tar bort kantigheterna i sjukförsäkringsreformen. För sådana finns. Och det är inte acceptabelt. I det förslag som Alliansen igår presenterade finns flera av de förbättringar som Kristdemokraterna tidigare pekat på.

De stora förändringar i sjukförsäkringssystemet som Alliansen genomfört har gjort att fler människor idag får hjälp att komma tillbaka till sitt jobb. Men förändringarna har inte varit bra för alla. Människor har kommit i kläm och drabbats hårt när de inte fått det stöd de har rätt till. Det kan vi inte acceptera, därför är jag glada att vi har fått med övriga Alliansen på förbättringar av sjukförsäkringen.

Möjligheten till individuella bedömningar vid den bortre tidsgränsen ökar genom att en regel om oskäligt införs för den som är sjuk. Detta visar på respekt för enskilda människor och pekar på att en del av den fyrkantighet vi kunnat se exempel på inte accepteras. En särskild sjukpenning och ett nytt bostadsstöd införs för dem som lämnar tidsbegränsad förtidspension och bättre samverkan mellan myndigheterna är några av förbättringarna.

De ansträngningar vi gjort har gett resultat och nu tas viktiga steg mot en mänskligare sjukförsäkring. Kritiska röster kommer ändå att höras. Och en del fick vi del av direkt via radio, tv och tidningar. När man säger att detta inte är mer än kosmetika vill jag påminna om att de förändringar som nu föreslås kommer att kosta statskassan ca 1 miljard kronor. Inledningsvis tror jag satsningen uppgår till ännu mer. En miljard kronor för att ge sjuka rätt till sjukpenning är inte en kosmetisk förändring. Det är ett steg mot en bättre och tryggare sjukförsäkring. Ett steg mot ett mänskligare Sverige.

lördag 9 april 2011

En härlig lördag ...... det civila samhället lever!


Idag lördag har jag tillsammans med min fru Lena varit på distriktsårsmöte med Svenska Missionskyrkan och SMU i Östra Götalands distrikt. Vi var 225 deltagare som samlades redan på förmiddagen i Ingarps missionskyrka, utanför Eksjö. Ingarp är en ort mitt på landet. Där jag inte tidigare varit. Men en härlig plats på många sätt.
Och en härlig dag blev det. (Bilden ovan är från en paus under dagens förhandlingar).

Självklart var jag här i första hand som ombud för den missionsförsamling jag tillhör. Men jag kan inte låta bli att också som riksdagsledamot fundera och reflektera över det jag sett och hört under dagen. Vilken kraft det finns i det civila samhället där människor satsar ideellt på det man tror på. Särskilt imponerad är jag över det arbete som styrelsen och medarbetare gör på Klintagården på Öland. Liksom på Strandgården i Halmstad. Redan i år har man på Klinagården fått hjälp från frivillga som satsat 1.500 timmar på olika uppgifter på gården och campingen, allt för att förbereda den kommande sommaren. Utan detta engagemang förlorar vi något viktigt i vårt samhälle. Kolla gärna in på Klintagårdens hemsida.

Något som sitter högt i minnet är också den dryga timma då vi fick träffa ett 25-tal ungdomsledare som jobbar tillsammans med barn och tonåringar på olika platser i vår del av landet. Ett fantastiskt viktigt jobb att finnas med i scouting, barnaktiviteter, ungdomskörer och på fritidsgårdar. Dessa unga ledare visade på så många sätt sin glädje och vilken energi man utstrålade.

Denna lördag har varit en bra dag. För mig personligen. Men också för mig i mitt uppdrag som förtroendevald i Sveriges Riksdag.

torsdag 7 april 2011

Hälso- och sjukvård - fyra prio områden för mig

Igår hade vi debatt i riksdagen om hälso- och sjukvårdsfrågorna.
Nedan finns mitt anförande och de repliker jag fick och mina svar på dessa repliker.
I bifogad länk från riksdagens webb-tv finns hela debatten och mina inlägg och repliker. Sök på namn och aktuell debatt.

Riksdagsdebatt 2011-04-06 – Hälso- och sjukvård

Anf. 120 ANDERS ANDERSSON (KD):
Herr talman! Det betänkande vi nu behandlar och debatterar handlar om en lång rad motioner som tar upp hälso- och sjukvårdsfrågor. Det råder ingen tvekan om att hälso- och sjukvården engagerar. Det är frågor som berör människor och människors liv och vardag. Vi har själva erfarenheter av hälso- och sjukvården. Vi vet hur anhöriga har fått del av hälso- och sjukvården eller om det har funnits brister. Vi har kunnat följa barns och barnbarns behov av hälso- och sjukvård, och många av oss följer också våra föräldrars behov av hälso- och sjukvård. Det råder ingen tvekan om att hälso- och sjukvårdsområdet är en viktig del och grund i det välfärdssamhälle som vi vill ge dem som bor i vårt land.
Jag vill därför som företrädare för Kristdemokraterna ange våra utgångspunkter för besvarandet av motionerna men också för den målsättning vi har när det gäller att utveckla hälso- och sjukvården. Det handlar i grunden om fyra områden:
Det handlar för det första om att skapa en köfri sjukvård.
Det handlar för det andra om att skapa en säker sjukvård ur ett patientperspektiv.
Det handlar för det tredje om att skapa en jämlik hälso- och sjukvård.
Det handlar för det fjärde om att skapa en valfri hälso- och sjukvård.
Utifrån en köfri, säker, jämlik och valfri hälso- och sjukvård vill jag i likhet med mina allianskamrater slå fast att vi arbetar utifrån en solidarisk finansiering. Det är den som ligger som bas för att vi vill öka medborgarnas trygghet och öka kvaliteten och inflytandet för den enskilde patienten.

Inledningsvis vill jag säga att den övergripande målsättningen är att skapa en köfri sjukvård. På denna punkt har kömiljarden varit en viktig faktor för att nå en utveckling där patienter inte tvingas stå i ständig väntan på läkarbesök och behandling. I en internationell jämförelse är detta ett av Sveriges sorgebarn. Under åren med alliansregeringen och med Göran Hägglund som socialminister har vi fått en uppryckning och kan nu se att vi steg för steg kortar vårdköerna. Målsättningen får aldrig vara något annat än en köfri sjukvård.
I den överenskommelse som regeringen har träffat med landstingen via Sveriges Kommuner och Landsting om de kriterier som gäller för att få del av kömiljarden 2011, och som utskottet hänvisar till på s. 20 i betänkandet, uttrycks en tydlig ambition från regeringen som jag verkligen vill hälsa välkommen. För att få del av kömiljarden måste landstingen leverera vård betydligt snabbare än vad som krävs i vårdgarantin. Detta är bra. Detta är uttryck för regeringens tydliga patientperspektiv.
Skärpningen av kriterierna för att få ut medel från kömiljarden från 90 dagar till 60 dagar visar vart regeringen vill. Det är glasklart att patienternas behov står i fokus för framtidens sjukvårdspolitik. Jag är övertygad om att den linje som alliansregeringen nu intagit är något som tillhör framtiden och har ett starkt stöd bland patienter, vårdpersonal och anhöriga, och den välkomnas som en utvecklingsfråga.

Herr talman! Nästa område jag vill ta upp är behovet av en säker hälso- och sjukvård. Vi har under årtionden levt i förhoppningen att svensk hälso- och sjukvård är patientsäker. Detta har tyvärr delvis varit en mytbildning. Därför är jag glad för att den debatt vi haft under senare år när det gäller patientsäkerhetsfrågorna nu har mynnat ut i ett tydligt lagförslag som vi har behandlat här i kammaren och som trädde i kraft den 1 januari 2011. Förutom denna lag tillfördes dessutom nya resurser som stimulerar landstingen att sätta fokus på de förbättringar som kan göras för att ge oss en säkrare hälso- och sjukvård, vilket vi också framhåller i detta betänkande från socialutskottet.
Vid årsskiftet när den nya lagen trädde i kraft hade Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 2 300 patientklagomål liggande. För att Socialstyrelsen snabbare ska klara att beta av dessa får de nu en extra resurstilldelning. Jag välkomnar därför detta regeringsbeslut som en följd av våra tidigare beslut här i riksdagen.
Det är viktigt att patientens rätt och patientsäkerheten står i fokus. Som patient i vården måste man kunna känna sig trygg i att vården är så säker som det bara är möjligt. Men även för personalen är det viktigt att veta att deras arbetsgivare har ansvaret för att skapa goda rutiner och för att hitta de åtgärder som gör att de riskmoment som finns i dagens komplicerade sjukvård undanröjs. Det handlar om att hela tiden ha ett patientfokus också i det viktiga patientsäkerhetsarbetet.

Herr talman! Ett tredje område som jag vill lyfta fram är målsättningen att forma en jämlik hälso- och sjukvård. Det är många som har trott att vi alltsedan 60-talet har levt i det mest jämlika samhället och att detta också skulle ha gällt hälso- och sjukvården.
Så är det tyvärr inte. Även om vi har haft denna mytbildning som nu är avslöjad är det viktigt att påminna om det Anders W Jonsson lyfte fram: OECD-rapporten från 2006 visar med all tydlighet att när man skrapar på ytan finns det inte någon jämlikhet eller några verkliga utjämnande faktorer. Tvärtom har många andra europeiska länder en betydligt bättre jämlikhet i sitt hälso- och sjukvårdsutbud än vad vi har lyckats med. Detta är något som vi måste ta oss an. Det är också något som gläder mig att vi inte bara avslöjar en mytbildning från 60-talet utan också att regeringsarbetet har påbörjats för att skapa en jämlik hälso- och sjukvård.
I budgetpropositionen för 2011 som utskottet hänvisar till på s. 49 i det här betänkandet framgår att regeringen anser att det är viktigt att den vård som erbjuds är jämlik. Det handlar om att vården ska hålla en bra kvalitet för alla och att tillgängligheten ska vara god för både kvinnor och män och för både utrikes födda och inrikes födda, oavsett ålder, bostadsort, utbildning och ekonomiska förutsättningar.
Vidare ska kvinnors respektive mäns villkor och behov beaktas. Jag välkomnar regeringens besked att man nu är beredd att utvidga och utveckla de öppna jämförelserna som har varit en viktig utvecklingskraft i sjukvården till att inkludera mätningar där man också redovisar jämlikheten utifrån faktorer som inkomst, utbildningsbakgrund, kön, ålder och bostadsort. Detta arbete kommer att vara viktigt och kan ge oss verkligt jämlik hälso- och sjukvård, något som är en av mina målsättningar för det sjukvårdspolitiska arbetet.

Herr talman! Den fjärde punkten jag vill lyfta fram handlar om valfri sjukvård. Vårdvalet har gett patienterna ett tydligt inflytande i svensk hälso- och sjukvård, vilket flera av mina allianskamrater redan har påpekat. Primärvården är första linjens hälso- och sjukvård, och det är bra att vi ökar valfriheten där. Det handlar ju om att ha hög kvalitet, fokus på hälsa och det förebyggande arbetet och att ha ett värdigt bemötande.
Jag är övertygad om att prioriteringen av vårdvalet och primärvården är en viktig del för att öka tilltron till sjukvården men också för att människor ska uppleva att det finns en närhet och ett eget inflytande och att vi har en prioritering av utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården.
Dessutom vill jag säga att jag välkomnar regeringens initiativ att satsa på de mest sjuka äldre, dem vi ibland kallar multisjuka. Det utvecklingsarbete som nu har påbörjats är något som borde ha gjorts tidigare, men jag välkomnar att regeringen har samlats till en kraftfull ekonomisk men också målinriktad satsning. En äldresamordnare inleder nu arbetet för att vi ska se till att de mest sjuka äldre, alltså människor med stora vårdbehov, inte ska hamna mellan stolarna. I det avseendet är primärvården en viktig del, men det handlar om att hela vårdkedjan ska hänga ihop för att man ska känna trygghet. Vi kan aldrig svika den äldre generationen. Tvärtom måste vi se till att skapa en tydlig prioritering där äldres hälso- och sjukvård finns i fokus.

Herr talman! På område efter område i detta betänkande redovisar vi i socialutskottet det arbete som har gjorts från regeringens sida och våra överväganden med anledning av de motioner som inkommit. Jag vill därför yrka bifall till förslaget i socialutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Eclund (KD).

Anf. 121 AGNETA LUTTROPP (MP) replik:
Herr talman! Jag tycker att det var intressanta honnörsord: köfri, valfri, jämlik och säker sjukvård.
Då tänker jag att jag är en ensamstående kvinna som vill ha barn och därför möjlighet att inseminera eller att jag är en person som är transsexuell. Det ska inte vara någon kötid i vården. Inga problem eftersom jag då inte kan vara patient eller ställa mig i kön. Valfri existerar definitivt inte. Jämlik finns definitivt inte. Säker sjukvård kan man ju säga att det är eftersom det absolut inte förekommer någon sjukvård.
Det var flera, bland annat Mats Gerdau, som talade om att oppositionen bygger staket, men här tycker jag att det byggs murar även om det finns sprickor från ett par av allianspartierna.
Hur tror Kristdemokraterna att man ser på honnörsorden om man är antingen en person som är transsexuell eller en kvinna som vill ha ett barn men inte kan få det i Sverige genom insemination? Hur ser man då på köfri, valfri, jämlik och säker sjukvård?

Anf. 122 ANDERS ANDERSSON (KD) replik:
Herr talman! Agneta Luttropps fråga vill jag besvara på följande sätt: Jag är övertygad om att många har följt frågan och är medvetna om att längtan efter barn är stor hos många vuxna. Jag har därför förståelse för att det finns dem som önskar en organisation och lagstiftning när det gäller ensamståendes möjligheter till insemination.
Men det vi kristdemokrater också har gjort, förutom att lyssna på denna röst, är att väga in att vi har ett ansvar för att barn inte förlorar rätten till sin pappa. Det är därför barnperspektivet har varit viktigare för oss än vuxnas önskan och längtan.
Det här går på tvärs mot all övrig lagstiftning. Vi försöker ju på olika sätt knyta både mamma och pappa till barnet. Vi är måna om att inte utradera föräldrarnas ansvar under hela barnets uppväxt. Det är just detta, barnperspektivet och barnets rätt till båda sina föräldrar, som också barnkonventionen lyfter fram.
Det är denna utgångspunkt som finns. Vi kristdemokrater har sagt att vi vill ha ett fördjupat och breddat kunskapsunderlag där vi inte skyndar på och ser att det är enkelt att fatta ett nytt beslut. Vi vill nämligen inte överge barnet och barnets rättighet till trygghet och till båda föräldrarna.

Anf. 123 AGNETA LUTTROPP (MP) replik:
Herr talman! Den är utredningen har hållit på sedan 2007, så det är beklagligt att man inte har kommit fram till någon form av ståndpunkt.
När det gäller barnens rätt till bägge föräldrarna vore det ju väl om vårt samhälle såg ut så, men vi har massor av barn som lever med en förälder. Precis som Barbro Westerholm tidigare sade: Det man har sett är att de barn som vi nu pratar om inte på något sätt har det sämre än andra barn.
Det tycker jag är att ta hänsyn till barnets perspektiv.
Självklart är det bra, eller bäst, med två föräldrar, men det ska då vara två fungerande föräldrar. En femtedel av barnen i Sverige i dag, där väldigt många lever med två föräldrar, har det eländigt på grund av att de inte har föräldrar som tar hand om dem.
Var sätter vi gränsen?

Anf. 124 ANDERS ANDERSSON (KD) replik:
Herr talman! Jag är helt medveten om att det Agneta redovisar är den verklighet vi lever i. Vi anser inte att det är fråga om att värdera olika typer av familjer eller föräldraskap. Det vi har som utgångspunkt och har haft i den här diskussionen handlar om att respektera barnets rätt till sina båda föräldrar. När staten medverkar till att ett barn blir till anser vi att staten har ett ansvar att se till att det finns två föräldrar som kan ta hand om barnet. Det har varit vår utgångspunkt och det har varit vårt deltagande i den diskussionen.
Sedan är det helt riktigt att frågan är komplex. I det avseendet finns redovisningen på s. 68 i betänkandet, där vi talar om ett breddat kunskapsunderlag och att aktivt analysera frågan utifrån ett barnperspektiv. Vi vill att frågan hela tiden ska fokuseras utifrån ett barnperspektiv. Barnet måste i det här fallet komma före vuxnas önskningar.

Anf. 125 LENA HALLENGREN (S) replik:
Herr talman! Det finns naturligtvis mycket att diskutera med Anders Andersson som företrädare inte minst för Kristdemokraterna som i någon mån faktiskt bokstavligen äger många av de här frågorna. Det är ju Kristdemokraterna som har blockerat frågan om ensamståendes rätt till assisterad befruktning. Jag gissar att det är Kristdemokraterna som har lagt in ett halvt veto mot att vi över huvud taget ska utreda frågan om surrogatmoderskap. Det är väl inte heller en gissning som är alltför vild att säga att när det gäller organdonation och att vända på principen är det inte heller Kristdemokraterna som riktigt medverkar till att vi får till stånd de förändringar som skulle krävas.
Med respekt för många andra viktiga frågor som Anders Andersson tog upp – men vi ska titta på motionsbetänkandet och frågor som är avgörande där – undrar jag faktiskt hur länge Kristdemokraterna ska bromsa de här frågorna och om vi kan förvänta oss ett förslag i närtid, både när det gäller ett bifall till ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning och att det faktiskt sätts i gång en utredning när det gäller surrogatmoderskap.
Jag vill ändå ge Anders Andersson rätt i flera delar, det är klart att vuxna inte bara har rätt till ett barn. Det finns många perspektiv. Men med det sagt finns det också väldigt många bottnar. Det finns många barn som lever i familjekonstellationer som inte är de som sedan tidigare kallats för kärnfamiljer. Här måste vi som politiska företrädare både lära oss mer och våga se många olika perspektiv.
Jag är nyfiken på vad som kommer att hända med frågorna, hur länge KD kommer att lägga in sitt veto. Kommer det att vara så under hela mandatperioden eller kommer vi i riksdagen att få ta till oss ny kunskap och kunna fatta beslut i frågan inom en snar framtid?

Anf. 126 ANDERS ANDERSSON (KD) replik:
Herr talman! När man lyssnar till Lena Hallengren kan man tro att allting är så enkelt och att det är dags att bara fatta ett beslut. Jag vill säga att det finns många med mig som delar oron över att vi genom ett lagstiftningsbeslut skulle utradera papparollen och faderns ansvar liksom barnens rätt till sina fäder. Ett beslut skulle också i förlängningen kunna ge det bekymmersamma, som vi har arbetat med att uppnå, nämligen att pappor och mammor delar på ansvaret och att man under barnens uppväxt finns till för barnens utveckling och trygghet.
Det är för att inte förlora barnperspektivet och för att inte förlora fädernas ansvar som vi har sagt att vi vill fördjupa kunskapsunderlaget och att vi vill analysera frågan utifrån ett barnperspektiv. Jag uppskattar den respekt som finns inom alliansregeringen och som är ömsesidig i de här frågorna, eftersom vi har lite olika ingångvärden, vilket jag har redovisat här i kammaren. Dessa olika ingångsvärden i frågan har vi ändå haft respekt för, och vi avser att invänta det kunskapsunderlag som regeringsarbetet innebär.

Anf. 127 LENA HALLENGREN (S) replik:
Herr talman! Min fråga kvarstår: Kommer vi att komma till ett beslut i närtid? Det är ju inte så att jag ser frågan som enkel. Det försökte jag beskriva under den korta tid jag hade. Den är komplex. Jag håller med om det.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har en tydlig uppfattning och vi har tidigare hört från talarstolen att både Centerpartiet och Folkpartiet har samma uppfattning. Det är knappast så att det i det här fallet handlar om opposition mot borgerliga företrädare och regeringens majoritet utan det är faktiskt en helt annan splittring. I den här kammaren finns det en stor majoritet för frågorna. Det tycker jag att man ska ha en viss respekt för.
Jag vill ställa frågan igen: Hur länge kommer Kristdemokraterna att bromsa förslaget? När kommer vi att få se en öppning för att utreda? Anders Andersson talar om ett ökat kunskapsunderlag. Jag möter frågor om surrogatmoderskap, och jag är mycket medveten om att det är en ganska liten grupp som berörs och som diskuteras. Jag vill verkligen veta mer. Jag tycker att den frågan är oerhört komplex. Det tar betydligt mer än de 55 sekunder jag har att gå in på den. Om vi ska få möjlighet att sätta oss in i den frågan seriöst måste vi ges möjlighet att utreda den på djupet. Än så länge kan vi inte ens utreda frågan därför att det inte blir bifall till det förslaget.
När det gäller organdonation är det väl jättebra att vi har råd som arbetar för att se till att vi får flera donatorer, men uppfattningen från vår sida är att man nog faktiskt måste komma med lite mer kraftfulla åtgärder som att vända på principen att den som inte vill bli donator måste anmäla det till ett register. Det kan inget råd i världen komma på. Det måste komma genom ett beslut i den här kammaren.
Hur ser Kristdemokraterna på de här tre frågorna, organdonation, assisterad befruktning för ensamstående och surrogatmoderskap? När får vi seriösa möjligheter att ta ställning till detta?

Anf. 128 ANDERS ANDERSSON (KD) replik:
Herr talman! När det gäller organdonation skriver utskottet, vilket vi står bakom, att arbetet i Donationsrådet bedrivs. Vi anser att riksdagen inte bör ta något initiativ med hänsyn till det arbete som där pågår. I det avseendet tror jag att det är oerhört viktigt att låta det arbetet fullföljas.
När det gäller surrogatmoderskap slår vi ju fast på s. 69 i betänkandet – jag utgår från att det inte egentligen finns något annat förslag från Lena Hallengren – att surrogatmoderskap inte är tillåtet enligt svensk rätt. Däremot redovisar Barbro Westerholm ett arbete som pågår inom Statens medicinsk-etiska råd. Det har vi alltså lyft fram. Vi avvaktar och har inte för avsikt att påskynda den frågan.
När det gäller assisterad insemination har jag hela tiden påpekat barnperspektivet. Vi lägger inte fram förslag som jag önskar se i kammaren med mindre än att barnperspektivet är tillgodosett. Det är därför som det är så viktigt att få detta fördjupat belyst. För oss som kristdemokrater har barnens rätt till båda sina föräldrar varit en utgångspunkt i dessa diskussioner. Jag blir överraskad om Lena Hallengren vill reducera fädernas uppgift och roll. Det tror jag egentligen inte att du vill.

(LENA HALLENGREN (S): Nej, tack!)

Låt oss då inte förenkla frågan när det gäller vuxnas ambitioner utan det är barnen som faktiskt har den stora rätten, precis som framhålls i dag i tidningen Barometern, som vi har hemma i Kalmar, där man skriver att ”barn har rätt till sina föräldrar, det omvända är på intet sätt en självklarhet”. Man resonerar just utifrån ett barnperspektiv. Det tycker jag är det viktiga i den frågan, att inte barnen blir övergivna på grund av vuxnas önskningar.

Trelleborgs Allehanda .... från riksdagsdebatten

Igår var det riksdagsdebatt om hälso- och sjukvårdsfrågor.
En del av debatten handlade om insemination för ensamstående kvinnor.
Idag finns ett referat i Trelleborgs Allehanda från fem av oss som deltog i debatten.

lördag 2 april 2011

Öppet Hus i Riksdagen


Jag och min handläggare på riksdagskansliet Inger Strömbom var båda med idag när det var Öppet Hus i Riksdagen.

Idag har det varit öppet hus i Sveriges Riksdag. Vi är många som har träffat massor av besökare. Själv har jag dels varit med och mött besökare vid Kristdemokraternas monter i riksdagen och dels var jag en av de ledamöter i socialutskottet som deltog i utskottets öppna hus där vi fanns till hands för dialog och svara på frågor.

Några bilder från Öppet Hus i Riksdagen har jag på min Facebook sida. Den som vill kan gå in och ta en titt.