Idag i Barometern/OT ger jag mina och kristdemokraternas motiv till vårt ställningstagande som kommer att redovisas på socialutskottets möte på tisdag nästa vecka. Det handlar om att när vi diskuterar assisterad befruktning då låter vi barns rätt gå före vuxnas önskningar.
I mitt debattinlägg skriver jag bl a:
"Kristdemokraterna vill att barnkonventionen görs till svensk lag. Det vill även Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet. Hur dessa partier får ihop detta ställningstagande, med kravet på lagändring som plockar bort pappan i barnens liv fram tills barnet är myndigt, är för mig en gåta.
Ännu märkligare blir det när man betänker att samma partier länge har drivit på för fler pappamånader eller rentav kräver en tvångsdelning av föräldraledigheten, just med argumentet att barn har rätt till båda sina föräldrar.
Logiken haltar, för att uttrycka det artigt.
Jag finner det anmärkningsvärt att politiska förslag år 2012 innehåller ett bortryckande av pappans roll för barns uppväxt.
Vi behöver mer av pappans delansvar för barns uppväxt, inte mindre.
Därför är det helt orimligt att fatta ett beslut som reducerar pappans roll till noll när barnet är nyfött, ett år, fem år, tio år och 15 år. De partier och politiker som säger ja till det förslag som nu är på väg att rullas fram hävdar i praktiken att pappor är onödiga."
fredag 9 mars 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar