tisdag 4 maj 2010

Patientsäkerhet


Under Socialutskottets öppna utfrågning som sändes i SVT deltog jag med ett inläggg.

Idag tisdag har vi haft en öppen utfrågning i socialutskottet runt patientsäkerhetsfrågor. Det var en givande förmiddag. Med många medverkande. Barbro Fridén, divisionschef på Astrid Lindgrens Barnsjukhus gav en intressant redovisning av sina erfarenheter. "Lättare att göra rätt och svårare att göra fel" så måste våra system formas inom sjukvården. Detta gäller inte minst barnsjukvården där det fortfarande är så att en stor andel av läkemedel inte är testade på barn. För att nå en ökad patientsäkerhet är läkemedelsteam och datoriserade läkemedelsjournaler bra metoder.

Det var en stor uppslutning runt regeringens proposition "Patientsäkerhet och tillsyn". Ledande företrädare för Vårdförbundet, Läkarförbundet, Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen gav alla uttryck för att man stöder det nytänkande som finns i förslaget. Enda undantaget var HSAN´s generaldirektör som redovisade annan uppfattning.

1 kommentar:

  1. Helt riktigt att alla vårdaktörer är starkt positiva till lagförslaget. Synd bara att ingen frågade patienterna.

    Ett avskaffande av disciplinansvaret, som i princip är det enda nya som lagförslaget innebär (förutom avskaffandet av möjligheten att överklaga och begränsningen av insynen i utredningarna), har drivits av Läkarförbundet i många år. Alltså samma organisation som drivit fortsatt oreglerade arbetstider för läkare (lååånga jourpass – med darr på kniven), låg utbildningsomfattning (bra marknad med otillräckligt antal läkare), att läkemedelsförteckningen inte skall få innehålla uppgifter om vem som skrivit ut läkemedlen (då syns det ju vem som gjort fel), och mot ökad kontroll av privata vårdgivare (fritt fram för bluffakturor). Tyvärr är Läkarförbundet alltså sällan eller aldrig är positiva till förändringar som syftar till ökad patientsäkerhet.

    Det finns starka skäl att tro att lagen inte kommer att ge starkare patientsäkerhet utan tvärt om. Hela föreställningen om att rapporteringsviljan skall öka motsägs av det faktum att vården idag ofta undviker att rapportera till Socialstyrelsen, trots att personalen inte löper någon risk att "åka dit". I hälften av de fall där Socialstyrelsen varit kritiska mot psykiatrin i samband med självmord ske, har klinikerna själva tyckt att vården skötts exemplariskt. Där det alltså inte alls handlar om personligt ansvar. Hur troligt är det då att den nya lagen att förbättra vårdens vilja till uppriktighet? Är det inte istället sannolikt att man nu kommer att kunna gömma sig och låtsas som ingenting i ännu högre grad när inga vakande ögon ser på?

    Sannolikt kommer Läkarförbundets lobbyprodukt, som det faktiskt handlar om, att både urholka förtroendet för vården och innebära en förslappning av synen på ansvar hos personalen. Eftersom Socialstyrelsen (olagligen) redan utövar tillsyn enligt principen att alla fel är systemfel och det personliga ansvaret aldrig brister har detta faktiskt redan börjat ske, vilket många vittnar om. En glidning mot synen att det alltid är "ingens fel", oavsett hur det faktiskt ligger till. Och detta gynnar inte patientsäkerheten.

    Och varför måste Sverige vara extremt? Varför inte hålla sig till WHOs principer, som handlar om en balans mellan systemsyn och individuellt ansvar? Alltså det som också gäller i nästan alla andra länder. Och om det faktiskt funnits ett genuint intresse för patientsäkerhet, varför har man då inte utrett möjligheterna att t.ex. införa certifiering av vårdpersonal? Detta system förekommer ju i många andra länder för att stärka säkerheten för patienterna?

    Resultatet av den nya lagen kommer med stor säkerhet att bli en explosionsartad ökning av polisanmälningar mot vårdpersonal. Är det lagstiftarnas syfte?

    SvaraRadera