Tillgänglighetsmarschen i Kalmar

Bilder från tillgänglighetsmarschen i Kalmar idag

Idag lördag hade jag förtroendet att medverka när handikapprörelsen i länet genomförde en marsch för tillgänglighet. Detta var en av de 31 marscher som genomfördes över hela landet denna lördag.
Jag var ensam talare i Kalmar och valde att markera dels handikapprörelsens stora betydelse för att driva fram förbättringar och dels peka på vad som görs av politiskt ansvariga. Dessutom levererade jag mina besked om vad jag vill se i nästa steg för att få ett samhälle med tillgänglighet.
Demonstrationen utgick från Larmtorget och återkom till samma plats där också talet hölls. Vissa tider var det solsken och andra var det regn.

Nedan kan ni se utdrag från mitt tal.

Vi har gjort framsteg under de tio åren sedan besluten togs år 2000 om en nationell handlingsplan. Framförallt under senare år har arbetet intensifierats.
Men, verkligheten för allt för många är ändå att man saknar tillgänglighet och delaktighet.
Fortfarande finns en rad brister i tillgänglighet som innebär att den som har funktionshinder stängs ute. Och det är många som berörs. Var femte medborgare lever med någon form av funktionsnedsättning.

Kravet från handikapprörelsen har varit att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Frågan har utretts under lång tid. Och nu finns ett utredningsförslag i regeringskansliet.

Jag har två besked till er mötesdeltagare – detta utredningsförslag ska enligt löften från regeringsföreträdare sändas ut på remiss. Det är första segern för oss alla som har önskat se en förändring.

Så till mitt andra besked – Jag kommer som riksdagsledamot att ta del av och studera de remissvar som kommer in på utredningen och jag ska självklart väga samman dessa med de ekonomiska konsekvenser som en analys kommer att ge, men i grunden finns en vilja från mig att vi ska nu ta steget och i lag markera att bristande tillgänglighet är diskriminering.
Samtidigt som jag säger detta och tror det är nödvändigt så vill jag arbeta för att denna lag om diskriminering på grund av bristande tillgänglighet aldrig eller mycket sällan ska behöva användas. Lagen hoppas jag ska vara förebyggande. Lagen ska vara en blåslampa för att skapa ett samhälle där alla är delaktiga och får chans att leva sitt liv utifrån sina förutsättningar. Ett tillgängligt samhälle är bra för alla. Dörrar som öppnar sig automatiskt är bra för den rullstolsburne men också för de med barnvagn och för den som bär på matkassar.

Beslutet år 2000 om en nationell handlingsplan var säkert gjort med goda avsikter men saknade en del av den handlingskraft som hade krävts och det är därför som vi nu efter tio år inte uppnått det som utlovades.
Därför välkomnar jag den 5-åriga strategi som nu regeringen tagit fram och redovisar för riksdagen. En viktig poäng med regeringens arbete är att man sätter tryck på en rad myndigheter att bryta ner inriktningsmålen till delmål och ge förslag på uppföljningsstruktur. Dessutom lägger man på regeringen ett eget ansvar att varje år i budgeten redovisa resultaten.
Enkelt avhjälpta hinder var en arbetsmetod som tillkom år 2008 i en överenskommelse mellan socialdepartementet och en rad andra departement samt Sveriges Kommuner och Landsting. Denna strategi runt enkelt avhjälpta hinder har resulterat i uppryckning på många håll. Nästan 70 % av kommunerna uppger nu att de kommer att ha åtgärdat samtliga så kallade enkelt avhjälpta hinder i innemiljöer senast 2012.
Statliga myndigheters tillgänglighetsarbete har också förbättrats. Vägverket och banverket har haft i uppdrag att gemensamt leda en nationell kraftsamling så att kollektivtrafiken blir användbar för funktionshindrade senast 2010. T ex har ytterligare 150 miljoner öronmärktes förra året för att göra 40 järnvägsstationer användbara. Det krävs dock ytterligare ansträngningar för att nå målet om helt tillgängliga transporter.

Jag vill slå fast att grunden för det som nu ska göras för att öka tillgängligheten finns i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Sverige har ratificerat såväl konvention som konventionens protokoll om klagorätt för enskilda personer. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning trädde i kraft den 14 januari 2009.

Till sist:
Alla vinner på att samhället görs tillgängligt. Tillgänglighet ska inte betraktas som ett särintresse utan ska ses som ett allmänintresse.